I november 2023 gjordes en sjömätning av ett område i Bottenviken där vi vill skörda mineralrika mangannoduler. Nu har slutrapporten kommit.
Varför det har tagit så lång tid? Jo, för att det handlar om en otroligt stor mängd data. Vi har själva inte hunnit sätta oss in i detaljerna än.
Men redan nu kan jag, som arbetat med liknande projekt i över 30 år, konstatera att den data vi fått är väldigt intressant. Att kunna kartlägga botten med så noggrannhet är smått otroligt. Vi kan till exempel se att havsbotten består av stora plana områden, enbart täckta av silt och lera.
Datan från sjömätningen består av en filmliknande stream – ungefär 520 timmar lång.
Jag vill gärna lyfta fram instrumenten som använts, för de har varit helt avgörande.
1. Multibeam
Det ger en 3D-bild över större områden på botten. Tekniken bygger på att över 500 ljudpulser skickas, som genom en solfjäder, ned mot botten. Instrumentet mäter havsbottens topografi, alltså undervattenslandskapet.
2. Side-Scan Sonar
Det ser ut som en liten torped och släpas efter fartyget i en lång kabel som i våra vatten behöver vara flera hundra meter lång. Side-Scannern ger en 2D-bild av botten som man ser rakt ovanifrån med hög upplösning.
Bilden visar en liten del av botten i det sjömätta området, ca 400 x 300m. Till höger syns en höjdås som höjer sig något över omgivande botten. De mörkare partierna är skuggor som uppstår då ljudpulserna inte träffar något bakom föremålet. Som om man lyser med en ficklampa mot ett föremål i ett mörkt rum.
3. Sub-Bottom Profiler (SBP)
Datan härifrån är den kanske mest intressant för oss som företag, om man enbart ser till de ekonomiska möjligheterna. SBP:n skickar en lågfrekvent ljudpuls rakt ned i botten. Den kan tränga genom cirka 25 meter lera, sand, grus och annat innan signalen dör ut. Det går därför att se lagerföljderna i botten med stor noggrannhet. Detta tycks också fungera för att kunna mäta tjockleken på det som vi är intresserade av – mangannodulbädden där mineralerna finns.
När vi senare kan verifiera SBP-datan, med hjälp av bottenprovtagningar, kommer vi troligtvis att kunna göra mängdbedömningar genom att enbart studera SBP-datan. Något som skulle processen snabbare och smidigare.
Bilden ovan visar ett utdrag från Sub Bottom Profil datan med tydliga lagerföljder nere i botten. Bilden blir komprimerad då det är 100 meter mellan varje lodrätt streck medan tjockleken på det mörka partiet bara är ca 2 – 3 meter tjockt. Botten är alltså betydligt slätare än vad som framgår på denna bild.
4. Magnetometer
Instrumentet brukar släpas efter fartyget, men vid vår sjömätning var den monterad tillsammans med Side-scannern. Magnetometern mäter avvikelser i omgivande magnetfält. Om det till exempel ligger ett stålvrak på botten, så kommer magnetometern ge ett kraftigt utslag.
Instrumentet kan också vara till hjälp för att hitta gamla minor från första och andra världskriget som kan ha sjunkit ned i botten – och som andra instrument inte uppfattar.
För mig känns slutresultaten från sjömätningen i Bottenviken både spännande och positiva. Steg för steg visar det sig att vi är rätt ute.
Datan från sjömätningen kommer att ingå i våra kommande ansökningshandlingar för utvinningstillståndet. Att det vi levererar håller hög kvalité är helt avgörande. Därför känns det tryggt att vi till vår hjälp har sjömätningsföretaget Clinton och våra miljökonsulter från Sweco.
Nu fortsätter vår resa. Jag hoppas att du följer den här på bloggen.
Commenti